Semester på riktigt

Vaknar tidigt. Det är måndag och semester på riktigt. Ligger kvar och läser ut boken, Mannen som dog som en lax, av Mikael Niemi. Jag vet att den kommer att stanna inom mig ett tag, som bra böcker brukar göra........ Niemis språk, som rinner som poesi längs boksidorna. Svensk bortglömd historia.......Tornedalen. Karg humor som snabbt glimtar förbi, så snabbt att jag nästan missar den, jag läser meningen en gång till och ler.

När jag kommit upp ur sängvärmen bestämmer jag mig för att chocka kroppen. Drar på träningskläder och joggar sakta ut på grusvägen. Till den svarta järngrinden vid kyrkan och tillbaka. 2km. Inget mätande av steg, puls eller meter. Bara springa. Det är längesedan men grunden finns tack vare regelbunden vardagsmotion. Promenader och cykling. Jag springer hela vägen. Stannar inte. Låter benen mala på, sköta sitt. Förvillar hjärnan genom att fästa blicken i dikeskanten. Stirrar stint och artbestämmer blommorna jag ser; rödklöver, gulmåra, vädd (nån sorts) och för mig den förhatliga gråbon (som får ögon och näsa att rinna), kråkvicker osv. Fötterna trummar vidare, jag följer med. Hemma igen stretchar jag ut kroppen med ett yogapass. Försöker koppla bort tankarna. Andas långsamt och djupt. Efteråt dusch och frukost. Kaffe.

Under joggingturen kom orden. Är det så jag ska skriva min bok. Springande. Undrar hur många mil det blir.......

Soldiset (för det är väl soldis?) börjar lätta och förhoppningsvis väntar ännu en varm och lat SEMESTER-dag!